mimmimussepigg

                                                                           
Ja ...jag körde till Stockholm i fredags...Själv älskar jag ju att köra men gärna bara det jag känner till mest och närheten och inte långt är alltid kul att köra, jag känner det är inte alltid lika lätt att agera när jag vet att jag ska bort så långt någon gång på helger.
 
Har nog märkt att jag är bortskämtd och att min man kör alltid överallt. Tyckte det är bekvämt och att jag får ta hand om all som är på bak t.ex om flickorna blir törstiga eller hungriga eller vill ha papper etc..

Då förstår jag också att när jag ska själv köra när han inte är med. Jöss..varför känner jag mig så nervös...åka till Stockholm tycker jag att min man ska göra det inte jag. Det var onödigt tänkt av mig tycker jag. Det är ju inte svårt att åka dit. Jag kände inombords att jag fick ångest och var rädd om att det skulle råka illa. Så får man ju inte heller tänka så.
Kör bara och då flyter det bra och sen känner man igen det och bara fortsätta.

Då åkte vi till min vän i fredags, var inte så svårt för jag känner igen vägen dit men skylten var jag osäker så fick jag namn på skyltarna av hennes man så jag fick känna igen o även vägsträckan till deras hem också var inte svårt.

Men då blev jag ännu nervösare när jag ska lämna Stockholm för att åka vidare till Uppsala! Fy...Min man har gjort det och jag bryr inte mig om att titta vart el hur han åkte. Jöss tänkte jag. Min vän förklarade o hennes man förklarade de sa så tydligt och det såg inte alls svårt ut. Min bilduppfattning fick förstora till det. ( Eg onödigt av mig att förstora det ) Kände mig lite pinsamt att de försökte gottgöra att förklara mig när de även förstår att jag skulle egentligen klara av det..fniss!

Då memoerade jag vad de sagt och där efter körde jag...Blev glad att det gick bra och följde skyltarna sen kände jag igen där ska jag följa efter och allt flöt så perfekt och jag kände mig så lättnad!

Varför så LÄTTNAD...jaa..jag förstår på mig att jag är inte lika framåt som när jag var yngre..Har jag blivit nu för gammal att känna så eller är det moderskänslor jag känner bara eller att jag inte har varit mycket borta sen jag fött flickorna.

Jag frågade mig flera gånger men jag blev stolt och det var inga alls problem. Skickade till min vän o sade det gick bra osv så hon visste både att det skulle gå bra för mig o samtidigt förstod hon mig att jag känner så.

Då känner jag att jag kan tänka mig flera gånger komma o hälsa på både Stockholm o Uppsala vilket känner lättare att åka nu och hur vägarna styr.. Jag känner ju förståss inte till "krångliga" vägarna och broar och skyltarna i Stockholm och även det är full fart med temport att köra bilarna i olika fältar...jag måste liksom tänka snabbt inte stanna o tänka vart ska jag där eller där...bilarna är ju bakom o kör som alla andra så måste jag bara tänka snabbt o se skyltarna redan långt iväg o ser det är det ja bra o sen se om bilarna kommer från andra hållet för att komma in den tredje fälten så jag får inte tänka att ändra för att låta den köra före mig utan bara åka på! puhpuh..

En vän tycker håller med mig att det är fullt fart med tempot med bilarna och måste snabbt tänka hur man kör o vart man ska till...

Ja...vi ses igen i Stockholm/Uppsala nån gång igen! :)