Längtar Olivia till skolan redan?
Måste bara ta och berätta det här.
Martin hade nattläsningen för Olivia och Amanda, vi busade lite innan så jag fick lämna de själva medan jag åkte iväg för ett ärendet.
När jag kom hem ville Martin berätta något roligt.
När han lade Olivia i sin säng, då frågade Olivia så här:
O: -När blir jag 5 år?
M: - Han var tyst en stund och tänkte, ungefär 10 månader kvar...
O: -Sen blir jag 6 år?
M: - Ja...
O: - hon sprattlar och ler i sängen med täcket över sitt ansiktet..
M: - Vad är det något speciellt med att bli 6 år?
O: - Då kan jag börja gå i skolan.
De skrattade ihop...
Ja tror det påverkar av skolvärlden här hemma hos oss nu när Lukas gör läxor ibland, Amanda pratar om sin lekis och skolan hur det har gått där och vad de har pratat om och gjort.
Olivia får tyvärr vänta tills..
Martin och jag har pratat också om det innan skolan och dagiset började, då tyckte vi att Olivia skulle börja skola nästa år men nää det är mer än nästa år dvs två år till.
Olivia tror att hon klarar och vill göra allt som stora syskon gör och hon blir alltid klumpigt och gör sig illa. Ofta säger vi vad gör du osv....aj aj...
Sist var vi på hennes 4 årskontroll i augusti. Sjuksköterska sade att det var värst som hon klarade det mesta för att vara 4 år. Hon menade att hon kan mycket och har gjort saker som skolsköterska testat henne och Olivia ritade en hel figur med ögon mun o näsa med armar och ben.
Sen berättade jag henne att hon gör sig ofta illa och vad skulle vi göra om att bromsa henne för att tänka på utan hända henne allvarliga saker. Man visste ju inte vad som ska hända förr eller senare, självklart tänkte vi det är bra att låta henne upptäcka vad som gjort henne illa men vi märkte det har blivit bara värre och värre så det blev bara fel hela tiden och hon var arg o ledsen ofta.
Skolsköterska sa : Låt henne göra det, hon är inte klumpig utan modig! Förklara henne att hon kommer att klara det sen när hon är större.
Det var verkligen bra sagt av henne, det slog oss i tanke helt annat efteråt när hon sa. NU förstår vi varför. Hon ville så mycket för hon vågade men visste inte att gränsen inte räckte åt henne så att hon fått göra sig illa och ont en del.
Vi hade aldrig tänkt på att hon är modig för att våga göra något och Olivia visste att Amanda klarar det mesta så hon ville bara komma i fatt henne men det behövde hon inte göra.
Även hon märker det efter hon slagit sig illa eller fått ont då förstår hon att gränsen är stopp för henne. :)
Lilla Olivia - vi vill se dig fortfarande vår liten flicka sen vet vi att det är det bara "pang" att du blir stor en dag-
HELP!
Är det likadant för er som har två syskon i närålder eller kanske kan det vara ålderavstånd som inte är nära? Eller det är upp till individer dvs att alla har ju sina personligheter, just är Olivia ganska envis. Alla kan ju vara olika, en del är säkert "soft" och tar det lugnt och inte gör som äldre syskon utan upptäcker senare...:)
Kul och söt berättelse ang Olivia och förstår att hon längtar. Yannick som bara är 12 mån yngre än Colin längtar py att få börja i skolan och han räknar redan månaderna när han ska bli 6 år. Även om de ser så lika ut - bröderna så kan man ändå se att Yannick också blir klumpig på många sätt och jag låter det vara för jag vet att han vill vara modig och försöka vara lika duktig som storebror, Colin. Ibland upplever man konkurrens mellan bröderna och då får man påminna dom båda att de är olika och klarar på olika sätt. / Kram
hihi, vad sött av olivia! :D Ja, Hugo längtar inte så mycket men han verkar tycka det är spännande med skolan. Han är samma som Olivia, klumpig och så och jag upplever honom som en modig liten kille som kan vara klumpig ibland, de tkan vara för att han vill försöka hänga med sin storebror. hihi.. Nu är det bara ett år kvar tills även han börjar på lekis, sen har jag inga förskolebarn längre, känns lite vemodigt. hihi. kram!
